FORSKNINGSINRIKTNING

 

 

 

Det huvudsakliga forskningsområdet har sedan början av 1970-talet varit historisk landskapsekologi med fokus på fjäll och fjällnära miljöer. En med åren allt klarare insikt, som präglat forskningsinriktning och val av metoder, är att robust ekologisk kunskap kräver långa observationsserier av dynamiska processer i realistiska rumsskalor. Experiment och modellering i all ära, men här finns inga genvägar till genuin kunskapsuppbyggnad. Ekologi med ambitionen att producera bestående kunskap är med andra ord i mångt och mycket en fråga om tid och dessutom lång tid. Vad händer i naturen och varför är ständigt aktuella frågeställningar.

Forskningen, som drivs utifrån ett renodlat "nyfikenhetsperspektiv", har konsekvent behandlat observerade och rekonstruerade klimatförändringars betydelse för biogeografiska och ekologiska processer i vitt skilda tidsskalor. En strävan har varit att förena de erhållna resultaten i synteser som fördjupar förståelsen av landskapets utveckling utifrån olika klimatscenarier. En viktig forsknigslinje  i detta sammanhang har varit uppbyggnaden av regionalt nätverk (TREENET) av lokaler för långsiktig vegetationsövervakning i fjällkedjan under de senaste 100 åren. För att resultaten skall kunna tolkas och värderas i sitt rätta perspektiv har en annan linje i forskningen omfattat  vegetationshistoriska rekonstruktioner inom samma geografiska område och för hela perioden efter den senaste istiden. Sammantaget ger denna forskning en alltmer förfinad och detaljerad bild av hur klimatets ständiga naturliga växlingar och trender påverkat och  fortfarande påverkar det levande fjällandskapets struktur, sammansättning och funktion.

En viktig del av den totala forskningsprocessen har varit att på ett enkelt och lättfattligt sätt förmedla forskningens nya rön och insikter till en bred och intresserad allmänhet samt till olika myndigheter med ansvar för markanvändnings- och samhällsplanering.

Ekplanta på gränsen till kalfjället i Härjedalen.